treenigheten

Jag, Tomas och Tomas pappas gård. Om Tomas kunde så skulle han nog ha ett förhållande med gården med, om han nu inte redan har det. Vad ska jag ta mig till? Jag tycker att jag är den förstående "frun" som inte nekar till att gå loss med röjsåg och motorsåg i skogen. Men ändå lyckas jag alltid med att bli the bad guy när vi snackar gården och jag tycks ha en negativ inställning och attityd. Why, why why?? Igår kom Tomas med sammetslen röst och klappade mig på kinden. Pratade väl och invände inte ens när jag kollade om jag kunde ha bilen. Aha! Det är nått han vill. Och mycket riktigt, Tomas vill till gården. Och nej, jag tänker inte hindra honom den här gången heller, jag ser fram emot en ensam fredagkväll i soffan framför tvn med hämtmat från kinan. Ändå slutade det med att jag sa förlåt. Jag fattar ingenting.

2009-04-23 @ 12:36:59 Åsas tankar Permalink

Kommentarer
Postat av: Anna

Åsa Åsa Åsa!!!! Vad skönt och vad glad jag blir när jag läser detta. Eller inte glad för det du skriver men att jag inte är ensam. Jag och Robban hade värsta diskussionen i höstas när vi köpte huset. Jag fick förklara för honom att han kanske inte kan hålla på med sin hockey nu när vi köpt hus. Rusten tar för mycket tid. Han höll med men sen när jag tänkte mer på situationen så blev jag så arg att JAG fick påpeka saken och att inte HAN kunde tänka på det själv. Så är det jämt. Killar tänker inte som vi gör. Jag känner mig därför som världens hemskaste människa när jag ibland blir sur på saker som faktiskt är befogat och ändå ber jag om ursäkt sen när jag tänkt lite på saken. Hur det är!!!



Jag håller iaf på dig i den här frågan! Heja heja!



Kramar till dig!

2009-04-23 @ 14:58:08
URL: http://syrranojag.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0