ÅSAS VÄRLD

Alltså, jag tror fan att det är nått fel här alltså! Igår lyckades Tomas "ha sönder" vår diskmaskin. Den med! Fatta, det är den tredje elektriska prylen som brakar samman på mindre än en månad. Kan det kännas mer tungt? Jag vet att det inte var meningen, men hur kan man glömma att välja program när man sätter på maskinen? Den stod bara och lät. Efter 2 timmar upptäcker jag det hela och försöker stänga av, men det gick inte, den fortsatte att låta. Tomas fick komma och dra ur kontakten. F**k. Nu blir det handdisk ett tag fram över.

                  

                                                              (jag på jobbet idag.....)

Usch! Jag känner mig helt utblåst i huvudet. Det märks att man varit borta från jobbet i tre dagar för idag var det verkligen kaos när jag kom tillbaka. Jag hörde mitt namn överallt, Åsa, Åsa, Åsssssa, Åsaaaaa, Åsa?, Åsa! och det stod skitmånga "i kö" för att få diskutera sina ärenden med mig. Tillslut blev det nästan kortslutning och jag kunde inte fokusera ordentligt. Nu är jag hemma och tar det lugnt. Bara sitter och glor och orkar inte vara social. Men men..

I morgon tar vi nya tag!

Antal dagar till semestern: 11 (om man räknar bort helgen och går på semester fredag eftermiddag den 4 juli)

Antal dagar tills vi får tillträde till vårat hus: 7

Det var inte pollen i mitt öga, som varit helt rött hela helgen.... Idag på jobbet stod jag inte ut längre utan ringde till läkaren. Det har kliat och varit helt rött hela helgen. Jag tänkte att det måste gå över, men det har det inte gjort. Fick en tid på vårdcentralen vid 15, så jag cyklade dit. Idag har det liksom blivit värre för jag har blivit väldigt ljuskänslig. På jobbet kändes det som att jag bara ville ha solglasögon på mig hela tiden, även inomhus. Jag har alltid varit ljuskänslig i ögonen, men inte på detta sättet. Fick såklart sitta och vänta skitlänge och lyssna på två pensiosar som satt och smågnabbades, frugan ville inte stanna hemma medan mannen skulle till läkren, och så satt hon och grälade på honom hela tiden....

I alla fall, jag kom in och läkaren undersökte mitt öga, sen sa han att han skulle gå och ringa ögonmottagningen på sjukhuset så jag fick sätta mig i väntrummet. Innan dess hade han hällt en orange vätska i mitt öga så typ allt såg orange ut... När han kom tillbaka sa han att de ville att jag skulle komma upp direkt, det kunde inte vänta. Såklart blev jag nervös och rädd, men jag cyklade bort till sjukhuset som ligger nära vårdcentralen. På sjukhuset fick jag vänta skitlänge innan jag fick träffa en sköterska, hon kollade min syn och synen på vänster öga är försämrad. Sen skulle hon göra ett trycktest, men det gick inte. Jag fick panik. var rädd och började nästan hyperventilera. Jag är skitskraj för sjukhus och jag är livrädd för att peta med nått i ögat!!!!!

Fick sätta mig i väntrummet igen och vänta på en läkare. Efter ett tag fick jag komma in. Han undersökte, sen bedövade han ögat. Han var väldigt pedagogisk och skitlugn så han lyckades att mäta trycket på mitt öga. Men innan dess höllt jag på och svimma. Fick sätta mig med huvudet mellan benen. Tror att det var min oro över att de på vårdcentralen så brutalt skickat iväg mig till sjukhuset utan att säga vad det egentligen handlade om.

I alla fall så har jag en inflammation i regnbågshinnan. Och hade jag inte gått till läkaren idag kunde det slutat illa. Detta kan jämföras med typ reumatisk värk, fast i ögat. Nu måste jag droppa i ögat en gång i timmen. På kvällarna måste jag åxå droppa en vätska som gör att inte pupillen fryser fast. Det kan hända annars. Detta kommer att gå över, men det kommer alltid att ligga latent och kan komma tillbaka. Det smittar inte och det kan drabba vem som helst. Just nu känns det inte så roligt, men det går väl över. Jag som alltid haft perfekt och felfri syn har helt plötsligt fått ett öga som jag inte kan se ordentligt med... Nästa måndag ska jag på återbesök, tills dess ska jag droppa en gång i timmen. Snacka om jobb.....

                           

Grått ute. Grått inne. Grått i sinne. Fy vad trist detta är alltså. Jag pallar inte att vara sjuk längre. Inte finns det nått som jag kan stoppa i min arma kropp heller. Vårt kylskåp ekar tomt. Har inte kommit till affären och Tomas är inte så pigg på att handla. Fick honom i alla fall att köpa en liter blåbärssoppa i måndags men den är nästan slut nu.. Inte har jag druckit nån cola light heller. På tre dagar!!! Fatta, så här länge var det länge sen jag höll uppe. Kanske borde fortsätta nu när jag är på rätt bana??? Ska man orka sig iväg till affären för att införskaffa lite föda eller ska man avvakta och svälta ihjäl?? Eventuellt finns det några torra knäckisar jag kan tugga på här hemma.. Ihop med ett glas vatten så har jag fått mig en riktig festmåltid.