Dörrknackning

                     







Nu såhär i valtider så är det ju mycket reklam och så som trillar ner i brevlådan, på radio och på tv. Det har jag ju sett innan åxå, det är ju liksom ingen nyhet, men vad som är nytt för mig är att när man bor i villakvarter så knackar partierna dörr. Tänk Jehovas liksom. De knackar på, vill berätta lite, undrar om man har frågor och lämnar över lite info. Men är det inte lite för mycket? Idag knackade Sossarna på! Jag fattade ingenting. Men jag kände ju igen dom. Kalmars största lokalpolitiker (ja alltså inte till storleken, han är ju liksom inte tjock eller så) stod där med sina infoblad och undrade om jag bestämt mig för vad jag ska rösta på. Har jag det? Jag vet inte.. Men jag har ju några veckor på mig. Tomas säger att så här går det till i villakvarter. De vill ragga röster där.. Men är det verkligen så? Är det bästa sättet att efterapa Jehovas som alla stör sig skitmycket på och som är skitjobbiga människor???


Snö.

Snö. Jag har nog inte sett snö sen jag var på skidresa 2006. Men nu har det minst kommit 10 centimeter. Helt galet. Undra om det får ligga kvar en timme till eller om det kommer att smälta bort? Det känns ju som om klimatförändringarna kommer att göra så att vi här nere i södra delarna av Sverige aldrig mer får se snö (om vi inte packar oss iväg på en skidresa vill säga). Vilken tur då att Tomas och jag drar på skidsemester vecka 10. Hoppas hoppas att tiden går fort tills dess!!!

Upp och ner

Klockan är innan sju ( på morgonen och jävligt tidigt). Jag har tiggt till mig skjuts av Tomas till jobbet. Jag har brett mackor att äta till frukost vid mitt skrivbord på jobbet och jag har lagt ner tidningen i väskan för jag hinner minsann inte läsa den hemma för vi ska åka nu nu nu... Jag klär på mig, går ut på trappan och låser dörren och skyndar mig allt vad jag kan för i bilen sitter Tomas och gasar och väntar. Jag hoppar in i bilen och VAD FAN:

"Har du kört upp en hel tank (nästan) på bara en helg???? Du tankade ju i fredags!!? Vart har du varit och kört, jamen jag menar det här är ju skandal"

"Nej det har jag inte" säger Tomas och småler..

"Men vaddå, det är ju nästan ingen bensin kvar"

"Näe, men det kanske beror på att detta inte är våran bil
" säger Tomas helt självklart....

"???"

Jag ser mig omkring och inser att det inte är våran bil vi har. Tomas hade tagit sin pappas bil i måndags kväll för att han skulle lägga på vinterdäck på den. Ops. Det här börjar verkligen inte bra alltså. Jag ser inte ens skillnad på bil och bil. Jag får väl skylla på stress och den tidiga morgonen för mörkt, det var det inte....


Utebliven matlåda...

Man kan ju tycka att om någon inte börjar en kurs förrän klockan sex och kommer att vara hemma två timmar innan dess, att den personen fixar en matlåda till sin stackars hårt arbetande kvinna. Men nej, tydligen måste denna personen plugga in i det sista innan kursen så det gick inte. Sabla skit. Ikväll blir det en macka med thé framför Vickan som ska laga mat hos Tina. Hoppas det går bra på kursen och att personen lär sig hur man skjuter ett vildsvin på bästa sätt. ♥


Plötsligt slog det mig...


              


                                                 Hem, ljuva dyra hem


Hemma, har nyss ätit och nu sitter jag och försöker få ihop ett excelark med samtliga räkningar som Tomas och jag har betalt hittills under 2009. Behöver jag tillägga att jag nästan gråter av ångest? Vi har inte kunnat göra detta tidigare för vår dator har muppat sig som aldrig förr och innan en flink, datorkunnig man på Tomas jobb utförde första hjälpen på den så hade vi inte excel. Därför har jag inte gjort detta tidigare. Men nu så. Usch och hujedamig. Lån på huset, el, vatten och gud vet allt. Det kostar att ha hus alltså. Jag har nog inte riktigt insett det förräns ungefär nu när jag skriver ner allt. Det är som värsta Lyxfällanupplevelsen. Ni vet när de som är med får rada upp alla sedlar på den svarta tavlan, ungefär den känslan som de har skulle jag tro att jag har nu. Ve och fasa. Men samtidigt har jag ju valt att äga detta hus så då får jag bita i äpplet (trots att jag hatar frukt) och vackert betala vad det kostar. (Och ja, på bilden ser ni en liten del av mitt kök, jag som inte outat mitt hem än..)


Att äga en sambo

Tomas håller på och tar jägarexamen. Han ska ut i skogen och skjuta djur har han bestämt sig för. Det här har resulterat i både det ena och det andra. Bland annat att jag för första gången i hela mitt liv tillsammans med T sett honom läsa en bok - Jaktkunskaper. Det har även resulterat i att vi fick ställa in en resa till Göteborg på grund av en skjutövning som de så fint lagt in på en lördag! (jag surade en hel kväll). Och nu senast igår, Tomas satt vid datorn och övade sig på diverse jakttest. Tomas gjorde ett och fick hälften rätt, alltså fem av tio. Då säger han lite rått att du kan väl testa dig hu höhöhö. Det kommer gå bra det där gumman hahahhaa. Och så gör jag testet och så fick jag ÅTTA AV TIO RÄTT. Och man kan väl helt enkelt säga att jag ägde. Tomas stängde in sig på kontoret och kom inte ut förrän han fått alla rätt på ett test. Själv satt jag och smålog i soffan hela kvällen. Igår ägde jag! Jag kanske åxå ska ta jägarexamen??


T.G.I.F (och som vanligt fattar jag INGENTING!!)

Alltså. Fredag igen. Och som vanligt fattar jag INGENTING! Vart fasen tog den här veckan? Känns som om jag inte hinner med. I vanlig ordning alltså! Mötte upp Tomas efter jobbet för att (som vanligt) handla på MAXI på fredagseftermiddagen. Och som vanligt, var vi inte ensamma där kan man säga. Tog en nummerlapp till scharken (jag vägrar köpa "plånboksförpackat" pålägg typ skinka) och hade nummer 25 och det var 12. Men jag väntar gladeligen. Tyvärr höll de på att bygga om på MAXI just idag så man fick liksom slå sig fram.

 Men nu är vi hemma efter att ha gått 4 kilometer till bilen, ni vet, jag har bloggat om det förrut. Tomas ställer inte bilen i NÄRHETEN av de andra bilarna och ABSOLUT INTE någonstans där en barnfamilj kan ställa sig med sin bil. Nej, Gud förbjude!! I bilen spelade Tomas Roy & Roger har en mack ihop på högsta volym samtidigt som han vevade ner rutan så att hela stan hörde. Jag själv dog en smula och la mig ner på golvet....

Porrindustrin finns där du minst anar den...

             



I onsdags var det en dokumentär på TV. En S.E.X.D.O.K.U.M.E.N.T.Ä.R som han ni vet, Fråga Olle höll i. I onsdags handlade det om porrfilm. Och självklart var det en skåning inblandad. Jag säger inget mer om det. I alla fall, den här dokumentären fastnade Tomas och jag framför en stund för den verkade så sjuk på nått sätt. Efter ett tag får vi se

"men vänta lite nu!!!!!!!!!! Det är ju han, han som har videoaffärn?!"

"Näe, det var det väl inte?"

"Joooo, joooo men kolla nu, visst fan är det han"


Och visst fan var det han. Han som vi brukar hyra videofilm av (dock inte filmer av det här slaget utan mer oskyldiga filmer typ Wallander och en shopaholics bekännelser!!) och det gör vi ju ganska ofta. Det visar sig att han är "manusförfattare" till porrfilmer. Fy fan. Vi måste hitta nått annat ställe att hyra film på alltså. Eller kanske man ska gå in och fråga om man kan få köpa ett signerat ex av Älgjakten. Det hette den film de spelade in i dokumentären. Ibland fattar man ingenting alltså!

Ops...

Nu har jag röjt upp hemma så att det går att komma in till oss, semesterkivats med Tomas, bestämt vad jag ska bjuda på, varit på MAXI och handlat samt fixat en "förlåt-miggåva" till Tomas eftersom han fick ta emot ilska på förmiddagen som egentligen inte skulle varit riktat mot honom. Men eftersom han stod närmst så bara blev det så. Felåt ♥ (jag köpte med mig Tomas favoritchoklad från affären för att visa hur ledsen jag var....

Vad händer idag?

Inga bestämda planer än så länge för den här dagen. Sista semesterveckan för min del och det gör ont bara att tänka på det. Usch, kan jag få 3 veckor till? Antar att dagen i alla fall inte kommer att bli så sysslolös då Tomas aka arbetsledaren och bossen säkerligen kommer att sätta mig i arbete med några lister eller nått annat som måste göras innan jag hinner blinka. Bäst att ta tag i den här dagen nu!

En liten arbetsmyra

Okej, vi har faktiskt fått en hel del gjort idag. Jag är färdig med bordet. Väntar bara på att det ska torka, sen har vi nånstans att sitta igen. Sen har jag slipat och målat samtliga lister som ska vara runt dörrarna här i huset. Tomas har satt in diskmaskinen igen och det är helt underbart att slippa hand-diska.




                                                     

                       (detta fast i vitt, det fanns inga bra bilder på de vita på nätet....)

Och det bästa av allt, vi har köpt ny kyl och frys. Det blev tillslut två stycken vita från Husqvarna ur serien Safir. Först ville jag ha svarta, sen ville Tomas ha rostfria, sen kollade vi sidebyside men enligt en uppdaterad säljare så är det "heeeeeelt ute med sidebyside-skåp nu, det är ingen som köper dem längre". Och man vill ju inte var helt ute och cykla så några sidebyside blev det absolut inte (även om man hade kunnat bygga ett fint vinställ i hålet som skulle blivit eftersom de är mindre än andra skåp...). Vi har även kollat kyl/frys med ismaskin, kolsyrat vatten-automat och så vidare men vi tror inte på dem. Ytterligare en grej på dem som kan gå sönder liksom. Näe men jag menar, ärligt, ur länge kommer den där lilla plastbiten hålla som man ska trycka in för att få vatten eller is. Sen måste man gräva ner slangar för att koppla till vattenkranen osv. Låter jobbigt bara jag tänker på det. Så dem valde vi åxå bort.
 
Efter att farit runt på olika ställen, på Mediamarkt blev jag mest förbannad på säljaren. Först visste han inte priset, jag frågade om han inte kunde kolla på datorn men det kunde han tydligen inte utan skickade iväg oss till en annan tjej, hon hade inte särskilt mycket tid för de höll på att bygga om hela kyl och frysavdelningen så hon bara slängde ur sig ett pris och sprang vidare. Sen frågade vi om de fanns hemma men det fanns de inte så de ville sälja på oss visningsexen som var avskavda och fula och de kunde inte sätta ner priset heller. Aldrig att jag skulle köpa kyl och frys som har stått som visning och som en massa folk varit och tafsat och känt på. De var repiga och skitiga och tänk alla smutsiga händer som pillat på hyllorna. Urk, jag mår illa bara jag tänker på det. När de sen fattade att vi inte tänkte köpa dem som stod i butik utan vi frågade om de kunde beställa hem, ja då var det så himla krångligt och det skulle ta flera veckor och såvidare. Vi gick därifrån och åkte till Elgiganten istället. Där var servicen betydligt bättre, skåpen har vi på ett par dagar och vi får dessutom låna släpkärra gratis. (på MM skulle de ha 300). Längtar tills dem kommer och vi har satt dem på plats. Det kommer bli så fint!

Heja, heja, heja!!

                     


För Marlena till finalen!! Ni kollar väl ikväll? Jag ska hålla alla tummar jag äger och har på att Marlena kommer vidare till lördagens final! Är det kitch och opera som kommer gå hem hos balt-maffian? Man kan ju alltid hoppas.

treenigheten

Jag, Tomas och Tomas pappas gård. Om Tomas kunde så skulle han nog ha ett förhållande med gården med, om han nu inte redan har det. Vad ska jag ta mig till? Jag tycker att jag är den förstående "frun" som inte nekar till att gå loss med röjsåg och motorsåg i skogen. Men ändå lyckas jag alltid med att bli the bad guy när vi snackar gården och jag tycks ha en negativ inställning och attityd. Why, why why?? Igår kom Tomas med sammetslen röst och klappade mig på kinden. Pratade väl och invände inte ens när jag kollade om jag kunde ha bilen. Aha! Det är nått han vill. Och mycket riktigt, Tomas vill till gården. Och nej, jag tänker inte hindra honom den här gången heller, jag ser fram emot en ensam fredagkväll i soffan framför tvn med hämtmat från kinan. Ändå slutade det med att jag sa förlåt. Jag fattar ingenting.


"till ett par ljusa jeans..."

                              


Ibland liksom bara måste man tänka tillbaka på tid som har varit och aldrig kommer tillbaka, som typ våren 2003. Jag och min nyfunna vän Ida var ute och partajade varenda helg. I veckorna pluggade vi och hängde på stan. Jävlar vad vi hängde på stan och jävlar vad vi shoppade. Det fanns liksom ingen gräns egentligen. För att kunna hålla shoppingen uppe så var det extra-arbete som gällde. Jag älskade den här tiden. Jag älskade att plugga då. Att hänga på fik. Att umgås med vänner. Ingen var sådär riktigt vuxen. Ingen hade köpt hus. Ingen hade fått barn och en del levde det riktigt vilda singellivet. Fan vad jag kan sakna det ibland. Fan vad jag kan sakna när Ida och jag gick på stan, höll upp en topp och sa "guuuud vad fin, den skulle passa med ett par ljusa jeans". Vi sa nästan det om varenda grej. 2003, året då de ljusa jeansen kunde bäras till allt. 2003 ,året då jag och Tomas flyttade ihop i vår 2a. 2003, året då nätlinne och höftkedja var det hetaste du kunde ha. Fan vad jag gillade 2003.

Fan vad vuxen jag är...

Vad är väl ett jobb i storstan...

För ett tag sedan blev jag erbjuden en ny tjänst. En ny tjänst i storstan. Alltså huvudstaden. Fatta vilken chans och fatta vilken ära att bli erbjuden ett sånt jobb. Chans till karriär, chans till mer betalt. Men vad gjorde jag då? Jo jag tackade nej.... Vi diskuterade det fram och tillbaka Tomas och jag, men ett jobb i Stockholm passar inte livet just nu. Vi har köpt hus, Tomas har jobb här, vår framtid är i denna stan. Jag har tänkt mycket på detta men jag vet att jag gjorde rätt val. Jag hade inte kunnat tvinga Tomas att flytta. Dessutom trivs jag väldigt mycket på mitt nuvarande jobb. Men fan, ibland kommer tankarna över mig, trots att jag vet att jag gjorde rätt..

Vilken Uggla-låt är du?

Arbetskamrat: Jag har funderat på en sak... Vilken Magnus Uggla-låt är du?

Jag (svarar tyvärr lite för fort): Nitar och läder
!

Och ångrar mig i precis samma stund som jag sa det. Fatta att jag fick äta upp detta. Egentligen var det ju en knasig fråga. Men en annan tjej fick veta att hon minsann stämmer in på Kung i baren för hon shoppar så mycket.... Tur att man inte är ensam om att jämföras med en Uggla-låt.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt

Vart har dom här dagarna tagit vägen då? Har fixat i köket på kvällarna. Igår hjälpte jag Tomas att sätta upp kakellisterna. Det var skitjobbigt. Tomas sa att man var tvungen att hålla i listen i 20 minuter för så lång tid tog det för limmet att torka. Det var skitjobbigt. Men när jag stod där och spanade in kakel och bänkskiva i närbild så blev jag lite fundersam.. Passar de verkligen ihop? Shit, har vi gjort ett förhastat beslut? Matchar de verkligen? Jag vet inte.. Sa detta till Tomas och han blev...... inte glad. Det är ju han som har lagt ner allt jobb på köket.

Nu har jag funderat lite och jag tror att det kommer att bli bra när jag ser helheten med tapeter och allt. Just nu är det bara stökigt och jag tror att det var därför jag deppade ihop över färgvalen. Det är nog därför jag kände så igår. Egentligen är jag ju supernöjd. Fick faktiskt lite skuldkänslor för att jag betedde mig så mot T. Felåt.... ♥

Dagens fundering

När man kommer på att man börjar bli gammal. Man tar sig en titt på sitt körkort och ser att det är dax att byta i år. 10 år har gått alltså sen jag satt i den där mörkblå bilen, var skitnervös och backade runt ett gathörn och sen fick en liten vit papperslapp i handen där det stod att jag var godkänd. Yeah! Dax att byta ut tramsiga 17-årsbilden mot ett lite mognare jag på kortet. Eller.. Vill jag verkligen det?

Hål i väggen

Oj. Oj. Oj. Helt plötsligt är det två bloggar som ska uppdateras. Och jag som tyckte tiden var knapp innan. I alla fall. Idag har vi fått värsta idén Tomas och jag. Eller ja, det kanske inte var vi som kom upp med den, utan det kan vara så att det var en vän till Tomas som spikade den, men skitsamma. Nu har vi planer. Vi har en liten halv-vägg i köket som jag har velat riva och bygga en bänk där och Tomas velat ha jvar. Den är ca 1.50 lång. (eller nått, jag vet inte, tänk 2 billy bokhyllor för det var vad som stod mog väggen innan vi flyttade in). Men nu har vi Micke kommit på att vi kan ju göra ett "fönster" i väggen och lägga en lite bredare skiva där som man kan ha typ 2 ljuslyktor eller en skål med frukt på precis som jag ville ha med min bänk. Fatta, nu får vi båda vad vi vill ha och det är skitbra!

Tack Micke!!!

Är det okej att knarka i TV?

Jag kunde absolut inte ha skrivit det bättre själv. Jag har hållt tyst om det, men nu måste jag instämma. Vad är problemet? Varför går man till en TV-sänd gala hög som ett hus med hasch i fickan och sen blir sur för att man testas. Okej, vi fattar, Sveriges musikindustri är byggt på droger, men hey, det är ju fortfarande olagligt med droger i Sverige. Ja jag vet, det är skitmånga som lördagsknarkar och ja, jag vet jag kanske låter som en kärring men ändå, jag fattar inte att det ska bli sånn uppståndelse över detta. Jag fattar inte varför det ska vara så känsligt att testas om man inte har nått att dölja. Man fattade ju direkt att Kleerup-snubben var stenad, annars skulle han ju inte gjort sånn big deal av att bli testad. Töntigt tycker jag. Jag man inte hålla sig ifrån knark ens på en galakväll så har man stora problem som man bör ta tag i snarast....

Tidigare inlägg
RSS 2.0