Senilåsa glömmer folks födelsedagar
Men jag vet liksom inte vad som har hänt med mig!!! Jag börjar allvarligt tro att jag håller på att bli åldersglömsk. På riktigt!!!! I söndags kväll satt jag hemma hos mamma och pappa. Vi började prata om födelsedagar och så och då precis i det ögonblicket slog det mig: JAG HADE JU FÖR FAN GLÖMT IDAS 25-ÅRSDAG!!!!! Herre mig je, vad är det med mig?? Shit vad dåligt jag började må. Där hade jag skickat julkort men minsann glömt ett födelsedagskort! För att rätta till mitt lilla snedsteg skickade jag blommor till Ida igår, och jag vill än en gång bara säga: Förlåt gumman för att jag glömde!!!!!
jag saknar er!!!
I söndags innan vi skulle åka från Göteborg ville jag snabbt springa in och köpa ett par pumps. De var i exakt samma färg som min lila kjol som är påväg hem från HMs nätshop och hade passat skitbra att ha på mammas fest om några veckor. Alternativet hade varit att köpa dom i svart, jag hade inte riktigt bestämt mig. Men tyvärr hade jag mitt köpstopp med mig, i form av Tomas. JAG FICK INTE KÖPA DOM FÖR HONOM!! Herregud, ett par skor för 180 spänn gör väl ingen skillnad?? Men han förböjd mig!! Kan ni fatta, han förbjöd mig att köpa dem. Jag tjurade såklart skitmycket, och hur jag än försökt har jag fan inte kommit över skorna än och idag är det faktiskt tisdag. Det som är så himla surt är att det inte finns nån Dinsko-butik i den här stan. Än. Det är typ den enda affären som valt att inte etablera sig här. Herregud, jag menar de har en butik i Oskarshamn och det är ju typ världens ände, men inte här!!!! Jag saknar er, skorna. Jag ska aldrig glömma er!!
Nedstämt
Gick till jobbet idag för jag mådde bättre. Läste bland dödsannonserna i vår lokalblaska (ja, jag läser alltid dödsannonserna...) och blev nästan lite minichockad när jag ser en dödsannons på min tonårscrush. Ja, han som jag var kär i jättejättemycket när jag gick på högstadiet har gått och dött. Jag har mina misstankar om vad det kan vara, men jag är inte helt säker. Jag vet att det inte har gått så bra för honom efter typ högstadiet och gymnasiet och jag vet att han inte direkt haft det bästa umgänget. Jag vet åxå att han "skakade galler" ett tag med... Men ändå, det känns lite i hjärtat idag. Han var liksom min stora kärlek när jag var 14, fastän vi aldrig varit tillsammans eller så...
R.I.P min tonårslover
