ÅSAS VÄRLD

I bland kan jag ha en viss tendens (läs: superstor) att överdriva och förstora saker och ting och bara se det skitjobbiga, inte det enkla, liksom.... Igår bråkade jag med Tomas om en grej. Klockan var väl ungefär 22:35, jag var skittrött och utmattad och skulle precis gå och lägga mig...

Tomas: Jo, jag tänkte, när börjar du i morgon?

Jag: 8

Tomas: Jaha, för jag måste hämta mammas & pappas bil på ***** där den står, för de tog bilen dit. (Tomas föräldrar sticker till Kroatien idag. Samma resa som min mamma och pappa, faktiskt. Det är bara det att Tomas päron inte vet att mina föräldrar ska med. Ja det kan ju bli en trevlig överraskning, typ....)

Jag: Jaha..

Tomas: Jo så jag tänkte om du kunde skjutsa mig dit innan jobbet i morgon (läs idag).

Jag: Jamen du börjar ju vid sju?

Tomas: Ja men jag tänkte om du kunde åka tidigare till ditt jobb, det blir ju bara en timme eller så...

Jag: Tror du att jag tänker vara på jobbet en timme tidigare än jag måste?? Är du inte klok? Jag har hur mycket som helst att göra. Jag måste få sova. Jag ska ut på kvällen och jag har INTE lust att gå upp tidigare bara för att hämta dina föräldrars bil. Kan inte de ta en taxi som vanligt folk??

Tomas: Ja men lugna dig, jag frågade bara..

Jag: Ja men det går faktiskt inte. Nä, du får cykla och hämta bilen!!!!

Tomas: Jaha. Tack så jävla mycket då!!

Jag: Varsågod så jävla mycket! Jag ska bara ställa upp och ställa upp!! Jag måste faktiskt tänka på mig själv!! Dummo!!!!!

Idag vägrade jag att prata med Tomas, som förövrigt var som en sur citron när han fick sätta sig på cykeln för att cykla och hämta bilen. Men jag var snäll, han fick faktiskt låna min cykel.......