Krisen är (nästan) över. Jag mår bättre.

Så. Nu mår jag trots allt lite bättre. Har tvingat i mig lite (hemmagjord) fiskgratäng. Och även om jag inte var särskilt hungrig känns det mycket bättre nu. Om jag mår bättre i morgon ska jag gå till jobbet för, hör och häpna, jag saknar faktiskt jobbet lite.... Det är så himla många mysiga och trevliga tjejer där (ja det finns ett par trevliga killar med förstås) och det känns som att jag har kommit in bra i "gänget". En av tjejerna som började samtidigt som jag är verkligen supertrevlig. Vi har samma arbetstider och sitter bredvid varandra så det blir mycket att vi pratar. Trots att hon är hela sju (7) år yngre än mig så har vi ändå mycket att prata om. Ålder spelar liksom ingen roll längre.. Vad fasen är sju år liksom?? Typ: Jag har hunnit sluta gymnasiet, bo (nästan) 2 år i stockholm och plugga 5 år på högskolan under tiden hon har gått klart grundskola och gymnasie... Sju år är ingenting alls. Ingenting alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0