Hur svårt kan det va?

Åhh nu är vi hemma från Tomas föräldrar och födelsedagslunchen. Jag är fortfarande mätt. Det bjöds på supergoda färsbiffar och till kaffet fick vi bakelser som Tomas pappa varit och köpt. Tur att jag gick en runda på förmiddagen ;)

Tomas tror att det här med köket kommer att "ta minst ett halvår, ja minst alltså, det kan åxå ta ett år". Hrm, vi får väl se. Idag ville Tomas slita bort diskbänken, dra ut diskmaskinen och sen ha det så. Jag lyckades övertala honom om att vänta ett tag. Jag ska ringa om bänkskivorna som vi vill ha imorgon och vi vet inte hur lång leveranstid det är på dem. Kaklet kommer i alla fall på fredag, men det går inte att kakla innan bänkskivorna är på plats i alla fall. Dessutom visade det sig att ett kamremsbyte på vår bil börjar närma sig och det verkar komma emellan köksrenoveringen. Kul. Enligt Tomas skulle det ta "minst tre veckor att byta och vara utan bil" så det känns ju verkligen kul. Inget vatten, inget kök, ingen bil på över ett halvår. Det här kommer att gå bra. Det kommer att gå så bra så. Vi (jag) kommer inte att bråka, skrika och hota med att flytta en enda gång under den här tiden. Nej då, inte alls....

Nu ska jag gå och fixa en matlåda tills imorgon när jag fortfarande har ström till spisen....

Kommentarer
Postat av: Nhea

Ojojoj! Killar och deras tidsperspektiv... Vi har ju byggt på vårt hus i snart 2½ år, nu är vi inne på slutspurten -bara ett badrum kvar & det ska vi låta någon annan göra, så det kommer ta max 1 vecka. Men mannen tycker vi kan vänta, lixom why? Varför dra ut på det när allt kan vara klart på nolltid? Blir så trött!

Kramis

2009-01-11 @ 21:08:39
URL: http://nheas.blogg.se/
Postat av: Åsa

Ja jag instämmer. Jag kommer nog att ha flyttat ut innan vi är klara med den här köksrenoveringen. Karlar alltså suck... Kram

2009-01-12 @ 11:09:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0