ÅSAS VÄRLD

Igår, klockan är ca halvsex. Tomas sticker in huvudet innanför dörren när han kommer hem från skogen..

Tomas: Har din pappa varit här?!

Jag: Näe, vaddå?

Tomas: Ja alltså det är ju skottat menar jag.

Jag: Vad menar du?

Tomas: Ja jag tänkte, har din pappa varit här och skottat vår uppfart eller?

Jag: Men vad fan tror du egentligen?? DET ÄR JU JAG SOM HAR SKOTTAT!! Tror du inte att jag klarar nånting eller? Tror du att jag skulle ringa min pappa och be honom komma hit och skotta?

Tomas: Oj, förlåt. Har du verkligen skottat hela uppfarten?

Jag: Ja det har jag faktiskt!

Sen sticker jag ut huvudet genom dörren för att ropa hejdå till Tomas pappa som sitter i sin bil efter att ha släppt av Tomas..

Tomas pappa: Har Håkan varit här hos er och skottat?

Jag: Näe nu får ni ge er. Det ÄR FAKTISKT JAG SOM HAR SKOTTAT HELA UPPFARTEN. SJÄLV. SÅ DET SÅ!!!!!!

Jag gissar på att päronet inte faller långt från äppelträdet. Tomas och hans pappa har visst inte så höga tankar om min snöskottningsförmåga men där fick de allt se.

Och idag, eftersom Tomas stack till skogen skittidigt för att leka jägare så har jag fått vara ute och skotta igen. Och jag har inte bett pappa komma hit och fixa. Jag har skottat alldeles själv. Även om det var skittungt och massor med snö och det kändes som att vi har kvarterets största uppfart  och världens längsta gång helt plötsligt. (fast jag har sparat liiiite liiiite till Tomas när han kommer hem. Så lätt ska han inte få komma undan.